|
Om samhället
inte hade en skola, om inga lärare fanns, vad skulle vi då sakna? Detta är en
pjäs som vill sätta upp en spegel framför publiken, vi alla som gått i skolan
och sett lärare komma och gå. Vad är det vi lärt oss? Spegeln finns där
fysiskt också i pjäsen, vinklad över lärarnas egna halvhemliga rum, scenen,
en dörr pjäsen även vill öppna. Vi släpps in bakom kulissen till skolans
teater. Just så, lika
oförklarligt viktig som skolan känns, känner jag att teatern som fenomen och
denna pjäs känns viktig när jag lämnar salongen. Visst kan jag
tycka att det finstilta kunnat gestaltas bättre i vissa moment, att vissa lärarkarikatyrer
inte behöver vara så övertydliga. Som läraren med det misslyckade privatlivet
till exempel som lever för sitt yrke. ”Lärare för livet”.
Yrket som bara
kan vara ett kall. Ingen av lärarna i pjäsen har ett lyckligt privatliv, de
lever ut inför sin publik, med varierande framgång. Kanske är detta ett
försök att kontrastera bilden av den nya liberala skolan där läraren skall
vara en i raden av visionära konsulter som skall kunna trolla fram
fantastiska resultat med knappa resurser? Den nya effektiva
läraren som med hård kontroll och tro till auktoriteterna skall skapa ordning
i klassen och ta bort flummet. Mot den gamla
skolans vänstervridne läraren som kanske gärna fikar bort halva abetsdagen, men som har hjärtat på rätta stället och inte
sviker de utsatta eleverna. Frågan om
vilken ska vi vill ha blir frågan vilket samhälle vi vill ha. Men som
radikal politisk teater blir Lärare för livet lite väl övertydlig och
förenklad. Snarare bjuder pjäsen på en del goda skratt och en ordentlig tankeställare
än att förändra publikens liv. Men det är ju
inte heller så illa för en lektion… Albin Axén Lärare för
livet Skådespelare:
Produktion
|