av Charlotte Engelkes
Jag läste av en slump i SvD om en föreställning på Dansens Hus som handlade om Schuberts sångcykler, eller nåt i den stilen. Eftersom jag kämpat en hel del själv med en av dessa, Winterreise, blev jag omedelbart intresserad. Av en ännu större slump hade en kompis biljett till just ”Forellen and me”, på en av mina många lediga fredagkvällar (kanske jag kämpat väl länge med Winterreise).
"Forellen and me" är Charlotte Engelkes tolkning och gestaltning av några schubertsånger ur Winterreise och Die schöne Müllerin. Jag visste på förhand knappt något om Engelkes scenkonst och stapplade rakt in i hennes schubertska drömvärld.
Engelkes arbetar med rätt sparsam scenografi men använder den smart och fantasifullt. Tillsammans med ljussättningen skapar hon såväl humoristiska som allvarliga stämningar och binder dem fiffigt med enkla medel. Det varierade och (åter)användandet av scenografiska detaljer går som en scenbildisk tråd genom föreställningen. Det är annars lite knepigt att begripa hur de olika scenerna förhåller sig till varandra. För min del gjorde det faktiskt inget, det var rätt skönt att lägga den vanliga analysen åt sidan och kliva in drömvärlden. Fredagskvällar brukar ju heller inte vara tillfälle för skarpanalyser.
Även om Schuberts sånger för många är okända är det inget direkt hinder för att njuta av föreställningen. Det kan åtminstone min kompis intyga.
Engelkes har ett väldigt brett register som artist vilket hon använder verkligt effektivt och lyckat. Förutom den smarta och finurliga regin, scenbilderna och stämningarna, är även de välmejslade uttrycken och tajmningen klockren som när hon beskriver livet för den glutenallergiska mjölnerskan. Det var nog det mest slående - hur genomarbetat det kändes utan att för den delen bli tråkigt, pretentiöst eller mekaniskt.
De olika element som Engelkes använder vävs ihop till en abstrakt helhet som leder åskådaren igenom drömvärlden. Forellen har naturligtvis en central plats. Även om jag inte upplevde en logisk eller konkret helhet gör det inget, den stora behållningen är att tillbringa ca 1,5 timme i underbar musikalisk drömvärld som tack vare mitt kämpande med Schubert också känns bekant.
Thomas Lundqvist