MysPysPatrullen på Debaser recenserat av Lina Bäckström
Montgomery intervjuad om AC/DC av Anders Hedman
Definitivt DVD I recenserad av Anders Hedman
Bruce Kulick på Blue Moon bar
"Sex and death" av Lemmy Kilmister
Livets teater av Albin Axén

Nu får vi se hur länge det dröjer innan Mikael Wiehes advokater tvingar oss att ta ner denna text! Denna vecka hyllar vi nämligen Mikael Wiehe och dennes fantastiska låt "Fred" från 1971. Här kan ni läsa texten i sin helhet:

Är det verkligen fred, vi vill ha
till varje tänkbart pris
Är vi alldeles säkra på det
att det värsta av allt är krig

Med freden kommer vänskapen
Den knyts med starka band
Och banden binder ont vid gott
och knyter falskt vid sant
Den börda som är tung för en
bär två man oftast lätt
Och hellre gör man fel tillsammans
än ensam handlar rätt
Så hand i hand, i en ändlös dans
ja, som en kedja utan slut
vågar ingen släppa sitt förskräckta grepp
trots att vi dansar mot ett stup

Är det verkligen fred, vi vill ha…

Med lag ska landet byggas upp
Och lagen kräver fred
så att dom som äger makt och guld
ska kunna tjäna ännu mer
Men om folket kräver mer betalt
för smöret som dom sålt
då är det brott mot fred och lag
och det kallas för revolt
Na na na…

Är det verkligen fred, vi vill ha…

Med freden kommer segraren
Och han som slogs och stred
får på böjda knän och med huv'et lågt
ta emot den starkes fred
Och när sen tungan slitits ur hans mun
och hans ögon skrapats ut
och när ben och armar bundits 'hop
med övermaktens knut
när han har fått en trasa i sin mun
så att ingen hör ett ljud
då har allting blivit normalt igen
och ett krig har tagit slut

Är det verkligen fred, vi vill ha…

Och med freden kommer tystnaden
Allt ordnas underhand
Och folk och länder styckas upp
i samförståndets namn
”Så tag du halva jorden, bror
och halva månen med
så tar jag andra halvan
så är vi bägge två tillfreds”
Om man då kämpar mot förtryck och hot
för den frihet som man valt
då blir varje krig en segerstrid
och varje fred ett nederlag

Är det verkligen fred, vi vill ha…

Tyst i jättevåningen

Det är ute med musik. Denna vecka är det tystnad som gäller. Det finns speciella CD-skivor att köpa som endast innehåller tystnad. Perfekta att spela när du behöver stressa av efter en lång arbetsdag eller när du har fest.

***

Norsk visa

Herborg Kråkevik heter en norsk sköldmö som sålt uppåt 100.000 exemplar av sin CD "Kråkeviks songbok" i vårt västra grannland. Det är inte hennes första skiva, men den första som undertecknad har haft nöjet att lyssna till. Skivan innehåller traditionella norska visor och några nyskrivna i samma stil, framfört på nynorsk. Arrangemangen är underbart vackra och Herborgs röst är stark och levande. Det är bara att hoppas att även Sverige för upp öronen för denna talang utöver det vanliga. Själv skall jag så fort som möjligt beställa hennes tidigare produktion.

Anders Hedman

Glädjens sånger

Det är första advent på söndag. Denna högtid är alltid lika mysig. Man tänder ett ljus, låter bli att ställa många värmeljus på en papperstallrik (för annars kan det gå som på Gotland i våras), ger en kram till sina nära och kära och äter kanske en pepparkaka. På Slynglars musikredaktion kommer vi förstås även stämma upp i några adventspsalmer. Här bjuder vi på texten till en av dem. Det är n:r 48, ur 1819 års psalmbok. Sjung med vettja!

Anders Hedman

1. Jesu, lär mig rätt betrakta
Ordet, som blev kött i dig,
Och all världens lust ej akta
Mot den fröjd du bjuder mig:
Fröjd av sanning, nåd och frid,
Fröjd som blir i evig tid,
Då du Fadrens råd förklarar,
Fadren själv oss uppenbarar.


2. Fadren själv hos vilken Ordet
Evigt var och evigt är,
Av vars tanke allt är vordet
Och vars hand all världen bär:
Honom, den Oändlige,
I hans ende Son vi se,
I den vise, kärleksrike,
Helige som blev vår like.

3. Gud, när du i molnen ljungar
Och i morgonsolen ler,
När du föder fågelns ungar,
Liljorna sin fägring ger,
När du mig ur faran för,
När din röst hos mig jag hör,
O, då känner jag dig vara
Och din härlighet förklara.

4. Dock, när tanken dig vill hinna
I det ljus som höljer dig,
Kan han ingen vila finna;
Hjärtat självt förirrar sig.
Men du tar en jordisk hamn:
Gud och mänska, i din famn
Du oss sluter såsom bröder,
Och likt vårt ditt hjärta blöder.

5. Se, då viker tvivlet fjärran
För det klara livets ord:
Tro och kärlek skåda Herran
I hans vägar på vår jord.
Då han föds som lovad är,
Då för oss han korset bär,
Då utur sin grav han träder,
Nåd och sanning världen gläder.

6. Gud, din kärlek kan ej kallna
Mot det stoft du livat har:
Själv du söker här den fallna
Som av dig en avbild var.
Sen ej mer hon liknar dig,
Ej till dig kan lyfta sig,
Du till mänskan stiger neder,
Själv till himlen henne leder.

7. Led oss, Jesu, lär oss lida,
Lär oss verka såsom du
Och ett evigt liv förbida
Efter detta korta nu.
Som du ett med Fadren var,
Fadren i dig uppenbar,
Så vi ett med dig må vara,
Dig i allt vårt verk förklara.

F.M. Franzén.


Ösigt gäng blir 20

I denna veckas musikspalt gör vi reklam för ett gäng slynglar som varit "För dom, mot oss" i 20 år nu. Det gäller rockorkestern Köttgrottorna.

Den som inte sett dem live ännu bör passa på. Varför inte på 20-årskalaset som går av stapeln på O-baren vid Stureplan. En ny skiva ges ut vilken dag som helst och vi fans hoppas på fler spelningar.

Men i väntan på nya Grott-låtar så har vi ju så många gamla att njuta av, t.ex. "Grottmålningar", "Ondska", "De rika", "Människor smakar gott", "Separationsångest" och alla andra.



Anders Hedman

Bilden är stulen från
www.kottgrottorna.com


Jag, en skivsamlare

Många ställer frågan hur det är att samla på skivor. Svaret kan bara bli, det är toppen. Det är en hobby som inte ställer stora krav alls, utan man kan exempelvis bege sig till Skärholmens loppmarknad och köpa på sig en bunt "vax" och sen har man starten på en samling. När man kommit litet längre kan man naturligtvis specialisera sig på någon speciell artist, som exempelvis Elvis Presley eller kanske Mats Willander eller någon annan känd artist. Ja, vissa samlar bara på skivor som de själva spelar på. I artikelförfattarens fall skulle en sådan samling dock bli tämligen blygsam.

Varför samlar man då på skivor? Ja, det finns kanske lika många svar som det finns skivsamlare. I mitt fall är det bl.a. därför att det är så praktiskt att ha en massa skön musik hemma. Genom att sätta på nåt med Bob Marley så befinner jag mig genast i Västindien. Eller i Afrika om jag lyssnar på Youssou N'dour, eller i Japan med Electric Eelshocks hjälp. Längtar du till Ruhrområdet, sätt på något med Kreator, o.s.v. På detta sätt sparar jag in massor med pengar som jag annars skulle gjort av med på resor.

Fler och fler blir skivsamlare. Man kan faktiskt kalla det för en fluga bland ungdomar idag. Är de inte ute och dansar jitterbug så sitter de hemma hos vänner och "spisar skivor". Pröva själv och du förstår varför!

Nej, nu skall jag lyssna på en bra LP. Det blir nog Beethovens sjätte symfoni, i F, dirigerad av Bruno Walter.

Anders Hedman

Rondellus - "Sabbatum"


Detta är inte en skivrecension, det är en uppmaning till köp. Denna skiva kom ut förra året men jag har först nu lyckats få den i min hand. Rondellus är några lettiska musiker som specialiserat sig på medeltida musik, med texter på latin och framförda på medeltida instrument. På denna skiva har de tagit sig för den märkliga idén att tolka Black Sabbaths musik (från eran med Ozzy Osbourne på sång) på detta sätt! Det låter kanske märkligt men resultatet är mycket lyckat. Samma dag som jag fick skivan snurrade den fyra gånger i min CD-spelare. Black Sabbath må vara kända för sina tung riff men utan starka melodier också så vore deras musik knappast lika populär som den ständigt är. Det är melodierna som Rondellus tagit fasta på och framför till nya arrangemang på instrument som lira, säckpipa och psaltare. Texterna är översatta till latin och sjunges av de otroligt skickliga manliga och kvinnliga sångarna i orkestern. Detta är en mycket spännande skiva som illustrerar det jag hävdade i en tidigare artikel i Slynglar, nämligen att den bästa musiken inte skapas i imitation av något gammalt utan när musikaliska element blandas som inte tidigare mötts. Detta kan naturligtvis också leda till platt fall lika ofta som mästerverk, men faktum är Rondellus skiva landar i den senare kategorin. Fast tanken på att kombinera Black Sabbath-musik och medeltidsarrangemang aldrig tidigare slagit mig så känns den helt naturlig nu när Rondellus gjort denna skiva. Faktum är att jag har svårt att tänka mig något rockband som skulle passa bättre att tolkas på detta sätt. Black Sabbaths lite sorgsna sånger får helt nya dimensioner genom dessa framföranden och det känns inte det minsta krystat, som det t.ex. brukar göra när rockband låter sig ackompanjeras av symfoniorkestrar. Ett extra plus för att de valt de sånger som passar bäst i dessa arrangemang och inte de som spelas mest i rockradion.

Den som är öppen för annorlunda musik lär ha mycket att hämta i denna skiva, vare sig hon tycker om Black Sabbath eller ej.

Anders Hedman

Paradice på Pornbar

Slyngelreportern råkade hamna på rockbandet på Paradice å Pornbar vid Hornsgatan. De låter och ser ut som 80-talets glamrocksband, som Mötley Crüe och Tigertailz, men vad gör det när sångerskan Magdalena sjunger mycket bättre än vad Vince Neil någonsin gjort. Trots att denna stil inte är det mest hippa man kan tänka sig så är Pornbar packat med entusiastiska fans. Ett tips till den i skivbranschen som vill vara före alla andra med att satsa på nästa stora stil är att hålla ögonen på denna genre, ty med Hanoi Rocks come-back och Mötley Crües bok på bästsäljarlistorna så är det bara en tidsfråga innan vi får ett glammig Hellacopters som toppar svenska och utländska listor. Om det blir Paradice eller inte återstår att se. Utseende- och scenmässigt uppfyller de alla kriterier för att bli rockstjärnor. Faktum är att showen stundtals blir så het, med lesbiska inslag med Magdalena och publiken!, att spellokalen nästan gör skäl för namnet. Grabbarna i bandet vet också hur man poserar, snurrar en trummpinne och hanterar en gura. Det de behöver jobba lite mer på är låtarna. De har en riktig rökare i ”Bad Girls”. Några fler i den stilen och de har alla möjligheter att bli flaggskeppet i den glamrocksvåg som är på väg. Den heta och ösiga showen gör att man nästan glömmer att låtmaterialet inte riktigt håller måttet, men skall orkestern fungera även på skiva så måste de jobba mer med kompositionerna. Men Paradice är ett nytt band, och ännu oupptäckta av den stora massan, och du uppmanas härmed att se dem live. Vare sig du har intressen i skivbranschen eller bara vill se en het rock ’n’ roll-show.


Anders Hedman


Rockarnas inställning påminner om romarnas

Musikindustrin är en av världens mest lönsamma industrier.
För att skapa vinnande musik måste du skapa bra musik.
Hur producerar du bra musik?
Läs vad lymmeln Anders Hedman säger!


Ofta hör man rockmusiker beklaga sig över att alla bra låtar redan är skrivna, att alla kombinationer av de vanliga gitarrackorden redan är använda. Rockarnas inställning påminner om de gamla romarna. De kallade sitt sätt att skriva litteratur för ”imitatio”. Det innebär att de skulle imitera grekernas verk, men helst även överträffa dessa. Eftersom det är ett hopplöst projekt att försöka överträffa något som är det högst stående inom en stil, så är inte heller romarnas litteratur lika läst som grekernas idag.

Fällan romarna gick i snärjer även många av dagens rockband. De band som gått till rockhistorien har i allmänhet tagit sitt eget musikaliska uttryck så långt det går och lär därför svårligen gå att överträffa inom detta uttryck. Med andra ord: Det lär vara omöjligt att skriva bättre gitarrpoplåtar i Beatles stil än vad Beatles gjorde. Lika omöjligt är det att överträffa AC/DC när det gäller feta riff och tung sväng, eller Joy Division när det gäller mörk skönhet. I AC/DC:s, respektive Joy Divisions stil, märk väl. Dessa orkestrar är bara tre namn som i sina bästa verk skapat musik som kommer att leva lika längre som det finns människor. Att det knappast går att överträffa sina idoler inom just deras gebit innebär dock inte att det inte går att göra lika bra musik. Det som är speciellt med ovan nämnda band (som bara är tre exempel), och med alla som blivit rockhistoriska är att de skapat något nytt av något gammalt. De har inte bara lyssnat på gamla skivor och sedan försökt göra exakt samma sak.

Det är där nyckeln till stor musik finns: skapa något nytt. Det har skrivits miljoner rocklåtar i fyrtakt, och det skrivs fortfarande bra sådana. Men varför inte skriva en i tretakt eller valstakt, eller båda två i samma låt? Det finns massor av låtar baserade på de vanliga ackorden, och kombinationerna verkar vara outtömliga. Men om man kombinerar en rocktakt med den arabiska klangskalan kanske nya sköna toner skulle uppstå. Nästan all populärmusik i dag följer ett givet mönster med vers och refräng. Varför inte hoppa över versen, eller hoppa över refrängen? Eller spela båda samtidigt – det är värt att testa. Man kanske skulle kunna läsa en dikt i stället för versen, eller spela in fågelsång och ackompanjera den på en elektrifierad luta. Kinesisk musik skiljer sig från den arabiska, och i Afrika finns det lika många musikstilar som det finns länder. Vad skulle hända om man kombinerade idéer från dessa? Speed metal och syntpop vore en intressant kombination. Smörsoul har mig veterligt aldrig kombinerats med trallpunk. Kombinationerna och idéerna är outtömliga för den som bara vågar prova att skapa något som inte skapats förut.

Pratet om att den bästa musiken redan skrivits är därför nonsens. Den bästa musiken i en viss smal stil må vara gjord. Men den bästa musiken i de tusentals nya stilar som kan komma att skapas väntar ännu på att skrivas. Gör det!

Anders Hedman

Din ljusa röst har fått sprickor, där mörkret tränger fram –
en artikel om Centimeter


CENTIMETER är namnet. Lägg det på minnet. Hittills har de givit ut en EP, och spelat inför publik ganska många gånger sedan de dök upp och slog ut som en amaryllis i den svenska musikrabbaten härom året. Deras musik är melankolisk och spröd, men utan att vara svårtillgänglig. Kvalitetsmässigt ligger den omkring Ludwig van Beethowens och J.S. Bachs nivå. Deras finaste visa heter ”Elefanten i mig” och finns inte med på skivan, men som tur är kan den avnjutas på deras hemsida www.centimeter.nu .
Deras texter är mycket fina, lite sorgsna i tonen (dock påpekar språkpolisen att de använder ”vart” (riktning) när det borde varit ”var” (befintlighet) i låten ”Nästan som på riktigt”.) Om man skall gradera deras texter så ligger de ungefär i Thomas Tranströmers och Esaias Tegnérs klass. Fast de kan förstås inte mäta sig med Karin Boye. Poeten i bandet är sångaren Johan Landin som även är inblandad i komponerandet av musiken.

När artikelförfattaren fick chansen att se dem uppträda i Vintervikens trädgård på festivalen En ljummen i gräset förra månaden kunde det bara konstateras att de är minst lika bra ”live” som på skiva. Eller som de själva sjunger: ”Du plockar poäng för varje sekund när det snöar i september.”

Anders Hedman