.

.

I.W.T.B.F…


vet du inte vad det är???
Information wants to be free, så klart! Gruppen som står bakom den festival som förtjänar att emotta priset för den mest dolda festivalen i stan. Reklam för sig har de inte idkat göra och därför blir mitt intåg i Kulturhusets mörka lokaler drabbad av känslan att träda in i ett gigantiskt öde hus. Där tre (jo jag tror faktiskt det) små, mer eller mindre, kulturetablerade folk susar omkring.

Tyst är det, nästan så att den psykedeliska musikens toner ifrån våning tre studsar mellan väggarna, fast inte in i mig. Öppna famnen finns inte här. Och nere i Teaterbaren börjar estrad poeten/ musikern Billy Childish snart hålla låda. Det är då det kommer bli outhärdligare, mörkare, att vistas i lokalerna.
Fram till dess har jag åtminstone spatserat omkring med entusiastisk kollega och sökt förstå kulturlivet i Stockholm.
Så sätter cynikern Billy Childish igång sitt tal där han inleder med att poängtera att: ”I am talking as I were a concept, an idea.” Han avverkar bokens ord genom rader av prostitution, skitiga gator, sex med djur, våld mot en kvinna som därför förlorar det barn hon bär på, och en evigt återkommande whisky. Den mycket yngre, och intagande, publiken hejar vilt på med applåder.
Själv ligger mina händer stilla framför mig på bordet, har de stelnat?
Traskande ifrån festivalen känner jag att jorden därinne var torr, och det kvarvarande, ekande handklappandet, bortom hjärtklappandet.

Eleonora Bru

.

.

En kortpjäs

En herre i hatt och för korta byxor. En raggare. En flicka med slickepinne och hatt.

Flickan: Det står i bibeln.
Herrn: Vad då?
Flickan: Det står i bibeln.
Herrn: Ja, men säg för tusan vad som står i bibeln!
Flickan (sjunger): Bibeli bibilej! Tralla lalalla!
Raggaren: Är det en adventspsalm?
Herrn: Elvisp?
Flickan: Nej, vad ni är dumma. Kom så går vi och sätter eld på ett träd nånstans.
Herrn: Vilken kinarestaurang ska vi gå till?
Raggaren: Nej nu måste jag citera Den poetiska Eddan. (läser ur minnet) Till fullo jag sagt dig,/ men föga du minnes,/ vänner dig listigt lura./ Min väns svärd/ ser jag ligga/ med bladet drypande av blod.
Flickan: Vilken fånig vers. Kan du inget av Baudelair?
Raggaren: Nej, men jag kan sjunga ledmotivet ur Max Anderssons Spikbebis.
Herrn: Vad ni träter. Nu går vi hem till mig och bakar scones. De är goda med sylt och grädde. Fast det är onyttigt minsann.
Alla: JAA!

Anders Hedman

Tidigare dramaspalter

Världens bästa teater- av Anders Hedman
Ondskans axel - av Anders Hedman
Courage - av Anders Hedman